Ända sedan skräckmästaren Stephen King slog igenom med romanen “Carrie” 1974 har han i en lång rad skräckromaner skrämt slag på miljoner läsare. Men frågan är om inte “Jurkyrkogården” är en av hans absolut mest läskiga böcker, vilket även författaren själv hävdar då han menar att han själv aldrig känt sig så rädd för någon av sina andra böcker som han gjorde av just “Jurtjyrkogården”.
Romanen som kom ut 1983 handlar om läkaren Louis Creed som flyttat till ett hus på landet med sin fru, barnen Ellie och Gage samt Ellies katt som olyckligtvis blir överkörd på motorvägen som går förbi nära det nyköpta huset.
Familjens nya granne Jud som ömmar för den lilla flickans alltför tidiga möte med döden insisterar, mot bättre vetande, på att katten ska begravas på en djurkyrkogård som ligger en bit därifrån. Väl där begraver de katten bakom djurkyrkogården där Micmacindianerna tidigare hade sin begravningsplats. En plats som ger livet tillbaka till de döda som begravs där, men till ett högt pris. Djuren som kommer tillbaka är nämligen inte de samma som de var innan de dog. Förutom en stark och vidrig lukt är deras beteenden ändrade och de visar sig vara mer aggressiva än tid
igare. Frågan är dock vad som händer om man begraver en människa där?
“Jurtjyrkogården” är som sagt en av Stephen Kings mest gastkramande böcker och många vittnar också om att den gamla filmatiseringen från 1989 är en av de läskigaste skräckfilmer de någonsin sett. Den engelska originaltiteln blev också vida känd utanför skräckgenren i och med att rockbandet The Ramones gjorde låten “Pet Sematary” som titelspår till filmen, men som kom att bli en hit i sig själv. Som kuriosa kan nämnas att även Ramones klassiska låt “Sheena is a punk rocker”, återfinns i den klassiska skräckfilmen.
Frågan är om den nya filmatiseringen håller måttet eller om skräckfantasterna får fortsätta att se om den gamla filmen och framförallt läsa den klassiska boken som tåls att läsas om och om igen. Förutom att boken är läskig visar Stephen King i detta mästerverk också prov på sitt mästerliga skapande av karaktärer som läsaren blir förälskad i vilket gör att skräckmomenten kommer som en ovälkommen spark i magen, och ändå är det omöjligt att lägga undan boken.