Master of Go – Yasunari Kawabata

Yasunari Kawabata blev 1968 den första japanen att tilldelas Nobelpriset i litteratur. Som så många andra författare, började hans karriär med noveller. Den kanske mest kända är ”The Dancing Girl of Izu” som handlar om en ung student som träffar en grupp resande artister, där en ung tjej i gruppen fångar studentens uppmärksamhet. Det är en novell om ung kärlek, hoppfullhet och bitterhet som anses vara startskottet på Kawabatas långa författarkarriär.

För att vara en Nobelpristagare är det relativt få verk från Kawabata som översatts till svenska. Master of Go, som av Kawabata själv beskrev som sitt bästa och enda ”kompletta” verk, kom till exempel aldrig i svensk utgåva.

Master of Go

Go är ett brädspel som spelats i Kina, Japan och Korea sedan urminnes tider. Romanen handlar om två professionella go-spelare, och om den kamp de utkämpar i Meijin – en av de mest prestigefyllda titlarna i go-världen. Berättelsen är delvis baserad på verkligheten. Kawabata arbetade nämligen i unga år som go-journalist och skrev matchrapporter till japanska nyhetstidningar. Några av kapitlen i boken är rena omskrivningar av Kawabatas gamla artiklar från den verkligen matchen som boken inspirerats från.

En kännedom om go och dess regler är absolut inte nödvändigt för att läsa romanen. Men det kan vara bra att förstå hur stor inverkan spelet haft på hela Sydostasiens kultur och samhälle. Man tror att spelet utvecklades i Kina för ungefär 4 000 år sedan. Det ansågs då vara ett av de fyra aktiviteter som varje civiliserad person bör lära sig; de andra var poesi, målning och musik. Att spelet jämförts med dessa kreativa konstformer bör åtminstone ge ett hum om spelets status. Spelet fick en renässans i och med anime-serien Hikaru no Go som började sändas 2011. Det bidrog till att t shirt med tryck och andra go-inspirerade varor blev populärare.

Om makt och ålderdom

Matchen i boken står mellan titelhållaren Honinbo Shusai och den unga utmanaren Minoru Kitani. Shusai är gammal och nära döden. Mycket av den dramatik som uppstår, inträffar när mästaren av hälsoskäl behöver pausa matchen under långa perioder. Matchen pågår i flera månader och sätter enorm psykisk press på båda spelarna.

Många tolkar boken som en liknelse för Japans förlust i andra världskriget, när det gamla dog och det nya tog vid. Kawabata påbörjade boken under kriget, men avslutade den inte förrän 1951. Han har själv sagt att kriget påverkade hans litteratur mer än någon annan händelse. Matchen som boken utgår från är tagit från verkligheten. Boken brukar rekommenderas för personer som är intresserade av go, men den är samtidigt en fantastisk skildring över Japans samhälle och kultur. Den tidlösa konflikten mellan gammalt och nytt kan dock alla relatera till, oavsett om du inte har något intresse för Japan eller brädspel.

Lämna ett svar